Imorgon...
...är det två månader till beräknad förlossning (29/5).
Den närmar sig med blandade känslor. Jag är jättenyfiken på hur lillkillen ser ut och vem han är. Det ska bli så roligt när han kommer. Men sen är det ju det där med smärta och allt annat som kan göra en lite orolig. Men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Den dagen får jag ta det "problemet". Har alla andra fixat det, så måste jag med kunna göra det!
I torsdags var vi hos barnmorskan. Hon mätte, kände och lyssnade. Hans lilla hjärta slår fort och allt såg normalt ut. Hon tyckte sig även känna att han hade lagt sig med huvudet neråt. Det är inte så vanligt att bebisarna vänder sig "fel" sen igen och det känns ju bra!
Snart ska vi på ultraljud och få se honom igen! Jag längtar!
En tanke som har slagit mig är... tänk om han är en hon när den ploppar ut, hehe?!
Fast så fel kan vi och barnmorskan inte ha sett :)
I helgen har vi fixat lite med sladdar, lampor och tavlor i lillens rum. Vi har tvättat och städat i lägenheten. Vi har även varit med mamma på Patriks jobb och "shoppat". Får se vad som finns inne och vad som går att beställa. Det är roligt att gå på Patriks jobb, nästan som att gå på Bolagret, IKEA eller Lagerhouse.
Hejsan
Som du skriver så är det något man klarar av och har du bra personal hos dig så blir det det finaste du varit med om. Snacka om livets under. Ni kommer att vara med om det största som finns. Lycka till.
kram, Eva-Marie
Visst gör det det ont, men det är glömt så fort han är ute. Man ska inte grubbla för mycket på det, kroppen vet precis vad den ska göra och sen är det utbildad personal som vet vad dem sysslar med som hjälper dig. Men som sagt kroppen sköter det mesta själv.
Det verkligen speciellt att få barn! När jag fick Linnea tog det runt 2 veckor innan jag verkligen fattade att hon var vår. Med Simon tog det ett par dagar innan jag fattade att han var född ens eftersom det gick så snabbt.
Vart jobbar Patrik?
Äsch,vad är det gentemot en bakfylla från kåren?hehe..
