Idag har jag nu gått 4 dagar över tiden och börjar känna mig helt uppgiven. Vet inte riktigt varför jag känner mig såhär. Jag är helt trött och orkeslös, känns som jag bara vill lägga mig ner och sova tills det sätter igång. Jag gick över en vecka med Ludvig och vet ju att det är väldigt vanligt och normalt. Men jag vill inte vänta längre! Dessa dagarna över känns längre än hela graviditeten, speciellt denna gång!

 

Igår dammsög jag och tvättade golvet i hela lägenheten. Idag har jag putsat alla fönster. Även om jag inte tror på alla dessa saker, så är det ju värt att försöka och jäkligt fint blir det här hemma! Men jag är helt slut i kroppen och ryggen nu.

 

I fredags var Patrik på After Work med sitt nya jobb. Självklart skulle han få gå, men jag kände att jag inte ville vara hemma själv ifall något skulle hända. Så mamma var här och höll mig sällskap. Hon beslutade sig för att sova över. Eftersom inget hände på fredagskvällen, så kände mamma och vi att hon lika bra kunde sova här lördagnatt också. Så var hon och Ludvig på plats om vi skulle behöva åka iväg. Vi laddade upp med god grillad mat och gott till kvällen (bara för att vi kanske inte skulle få äta det, hehe). Men som ni förstår så har inget hänt. Det jobbiga är att vi har varit lite smått inställda på att det ska hända något i helgen. Eller rättare sagt tyckt det varit bra och smidigt, eftersom mamma har varit här.

Men nu är mamma hemma igen...

 

Några är fortfarande kvar...

Caroline tror den 2/9 vid 02