Min vikt

Jag vet att det har diskuterats om min vikt! Det känns inte roligt att folk pratar om det bakom ryggen (men det är så man gör, jag vet). Men det är väl ingen som tror att jag vill väga mer än vad jag har gjort tidigare och att jag inte har försökt göra något åt det. Men jag har faktiskt varit gravid 2 ggr och det sätter sina spår.
 
Mamma och jag hade ett samtal i augusti, vilket gjorde mig ledsen och henne medveten. Behöver inte gå in på vad vi direkt pratade om men ja det handlade om min kropp. Det var dock skönt att "rensa luften".
 
Efter Ludvig "brydde" jag mig inte så mycket, för jag visste att vi ville ha ett barn till inom en snart framtid. Då tänkte jag att jag få ta allt sen istället. Så med Maja startade jag redan med några kilo extra. Plus att mina höfter redan var bredare. Efter Maja har det inte gått så bra. För det första så brukar man gå upp 1-2 kg av att börja med minipillerna igen, vilket jag (såklart) gjorde. Sen har mitt Levaxinvärde legat skyhögt, 24, istället för mellan 0,4-4!! Det kan bli så efter en graviditet. Vilket betyder att min kropp, mina hormoner och min ämnesomsättning inte varit som normal. Detta är inget jag har pratat om, men det har haft en stor del i att jag inte kunnat gå ner i vikt. Jag har inte mått så bra av att ligga fel i värdena, jag har haft mycket huvudvärk (mer än vanligt) och känt mig allmänt konstig ibland. I augusti kom mina värde ner på det normala igen. Ska ta prover snart igen för att se om de stannar kvar där, vilket jag hoppas!
 
Så nu i september kände jag att orken fanns att ta tag i min vikt. Jag började med den omdiskuterade 5:2 dieten. Det var jättesvårt den första dagen. Jag visste inte vad jag skulle äta, hur mycket kalorier olika saker innehöll och sen var jag ju hungrig. Men efter att ha läst lite till och laddat ner en app som räknar ut kalorier, så gick det mycket lättare andra dagen. Nu är det inga problem de dagar jag fastar. Jag vet vad jag ska äta och blir inte så frestad av sötsaker eller annan mat, för jag vet att imorgon får jag äta. Det är det som gör det enkelt, att man får äta som normalt de övriga dagarna. Sen underlättade det att Patrik också började efter 2 veckor. Så nu har vi samma och bestämda fastedagar. Både jag och Patrik har gått ner, vilket är en stor del till att vi fortsätter vecka efter vecka. Det sporrar en jättemycket!! Jag tycker att Patrik är "färdig" nu ;) Han behövde inte gå ner lika mycket som mig. Men samtidigt är det skönt att ha honom med på de två dagarna. Sen cyklar han dagligen fram och tillbaka till jobb, vilket gör att han även får lite mer motion än mig.
 
Jag har sedan den 9/9 gått ner (vad vågen visade igår) 6,1 kg. Vad min startvikt var vill jag inte avslöja (endast få betrodda ;) vet om den). Det känns inte som det är så många kilo eftersom jag inte tycker att jag ser något på kroppen, jo ansiktet ser jag. Men det måste ju försvunnit någonstans ifrån?! Fick tipset att mäta mig, så det funderar jag på att börja med. Visst märker jag kanske lite på byxorna, men jag vågar inte riktigt tro på det. Att jag kunde gå ner och ändå ett par kilo på rätt kort tid.
Men 5:2 verkar vara det rätta för mig. Jag kommer aldrig kunna sluta äta godis eller sötsaker, det är för gott. Men jag har ju blivit mer medveten om hur mycket kalorier olika saker innehåller, vilket gör att man medvetet kanske äter mindre övriga 5 dagar också.
 
Jag är inte färdig med min viktnedgång. Jag vill gå ner mer! Jag ska försöka så gott jag kan och jag är väl halvvägs till en vikt som känns ok. Kan jag mer och det känns rätt då, så får jag fortsätta.
5:2 sägs ju inte vara en bantningskur utan en livsstil och det är kanske så att detta är min nya livsstil ;) Nä, men en tid till i alla fall (även om jag är "tradig" två dagar i veckan).
 
Ska nu bjuda på lite bilder...
Så här såg jag ut när jag tog studenten 2003.
  
Jag vägde 47-48 kg, vilket jag då tyckte var mycket! Synen på ens kropp och vikt har ju förändrats.
10 år sen och ja de säger ju att med åren kommer kilona...?!
 
2009
Här var jag nöjd med min vikt. Minns inte vad den var, men kan tänka mig ca 55 kg.
De här är tagna innan Ludvig blev till.
 
2010-2011
Mellan barnen (hittade inga bra helkroppsbilder). Lite större än vanligt.
 
2012-2013
Hemska bilder (inte du Lotta).
Jag tycker inte om att fotograferas, därför fanns det inga andra bilder som visade nästan hela mig.
 
En bild på hur jag ser ut nu, får vi se om jag bjuder på en dag ;)
 
Tanken är nu att jag ska komma igång och träna också. Både för att jag vill och för att jag behöver. Jag tycker inte om att gå till gym, för jag vet inte vad jag ska göra och det finns ingen bestämd tid. Jag behöver gå på en "klass" med musik och andra människor. Jag har tecknat abonnemang på gym förr, men då har annat kommit mellan (graviditeter). Så jag tänkte jag skulle börja med klippkort och se hur det fungerar.
 
Nu ska jag snart hoppa i säng, för jag börjar bli hungrig ;)
Idag är en tvådag.
 

Kommentarer
Postat av: Therése

Starkt av dig att skriva detta inlägg. Vi som tar tag i våra liv och gör förändringar för att vi ska må bättre ska vara väldigt stolta över det.

Jag vet att folk snackar bakom ryggen om vikt och grejer och det för mig riktigt förbannad. Du vet ju att jag alltid kämpat med min vikt och saker och ting blir absolut inte bättre av att folk snackar.

Kul att du lyckats gå ner så mycket på ändå relativt kort tid! Jag hejar på dig och hoppas att vi båda snart når en vikt där vi mår bra och känner oss nöjda med oss själva. =) Kämpa på!

Svar: Tack!! Ja det kändes bra att få det nerskrivet. Blev lite inspirerad av din blogg :)
Ja vi får stödja varandra! Ja vi får hoppas på det!
Kram
Anna

2013-11-08 @ 08:28:35
URL: http://mittlattareliv.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0